FasterMoster

Så här ser det ut utanför huset just nu. Betongplattorna, plantering och asfalt har vi tagit bort.

Det ska bli marksten både som parkering och i gången.

 

Häromdagen när jag kom hem mötte jag en av mina elever. Lite upprörd. Han var på väg till en kompis men hittade inte. Eftersom han vet var jag bor kom han och frågade om vägen. Klokt. Vi gjorde sällskap bort till kompisens hus. 

På väg över vår parkeringsplats såg han sig förvånat omkring och frågade:

"Har er asfalt gått sönder?"

Många gånger på jobbet hör jag barnen säga fantastiska saker - roliga, tokiga men oftast kloka saker.

Barnen som har ett annat modersmål än svenska är ofta mycket bra på att hitta på nya ord eller andra ord för ordet de inte kan på svenska.

 

Häromdagen kom ett av barnen och bad mycket artigt om att få en pinne med hår på.

Jag förstod inte vad som menades så jag följde med för att titta.

Givetvis var det en PENSEL.

 

Jag älskar uttrycket. Pinne med hår på är ju precis vad det är!

Bland barnen på jobbet är det just nu mycket prat om vem som är kär i vem. Vid mellis häromdagen satt en av pojkarna och hävdade att en av flickorna är kär i honom. Till slut säger hon:

- Sluta nu, jag är inte kär i dig!

Pojken tittar lugnt på henne och säger:
- Men titta på mig (han drar en ring runt sitt ansikte med ena handen) - du kommer att bli kär i mig någon gång i livet!

 

Jag har tidigare visat mössan jag dekorerat och använder på jobbet. Om vi vuxna förväntar oss att barnen ska ha mössa på sig när vi är ute tycker jag att vi vuxna ska ha det också. Då vill jag så klart ha en mössa som är lite rolig och gjorde den här åt mig själv.

 

Många gånger har jag fått kommentarer från barnen om att den är rolig och fin men häromdagen var en flicka lite orolig.

- Jag ser att grodan har fått gult dreggel runt munnen, jag tror att den håller på att förvandlas till en zombie.

- Det är bäst att jag är lite försiktig  då.

- Det var i alla fall tur att det inte var rött för då hade det varit blod och då skulle det bli en vampyrgroda - det hade kunnat bli farligt!

Idag har vi firat Nobel-dagen på skolan. Vi har haft ett svenska- och NO-projekt som pågått i några veckor som avslutades med högtidlig utdelning av Nobelpris i litteratur och fysik. 

Vår lokala folkhögskola var och intervjuade och filmade stolta pristagare och lärare.

 

En av våra pristagare berättade upphetsad och stolt: "Ni kan se det på datorn, gå in på internet punkt com!"

Gör gärna det,

eller använd den här länken:

 

En mycket rolig och lyckad dag. Vi är oerhört stolta över alla våra duktiga deltagare och pristagare!

Jag är ganska gråhårig så jag brukar färga håret. Den här gången färgade jag lite mörkare än vanligt och många av barnen la märke till det när jag kom till jobbet.

En av pojkarna kommenterade:
"Hon har inte alls färgat håret - det är ju inte alls grönt!"

Idag fick barnen en bunt kort som de skulle para ihop 2 och 2. Det fanns inga rätt eller fel men de fick motivera sina val - t.ex. en varg och en tiger för båda är farliga, eller en varg och en älg för båda bor i Sverige.

 

En av flickorna parade ihop en människa och en fiskmås. När hon fick frågan om hur hon motiverade detta tittade hon på läraren med en blick som sa att det var ju självklart! Motivering löd:

Två av pojkarna sitter och spelar 4-i-rad. En av de skrattar nöjt när han lagt en bricka, han tror att han ska vinna.

Då säger den andra:

"Nu tror du att du ska vinna men jag tänker lägga min bricka här och DÅ BLIR DU FÖRSTOPPAD!"

På jobbet är årskursen uppdelad i två grupper: Solar och stjärnor. 

Vid mellanmål häromdagen diskuterade några av barnen vad fröknarnas "grupp" skulle kallas. Planeter och månar var på förslag, tills en flicka kom på lösningen:

"Ni kan ju vara universum för ni är ju jättestora och jättegamla!"

Alldeles innan jullovet berättade ett av barnen för ett annat om något som han varit med om, men det var lite oklart när denna händelse inträffade.

- När gjorde du det?

- Det var när jag var liten, typ i förrgår.

 

Barnen på jobbet har i färskt minne att min favoritkollega gått i pension, så idag när två av flickorna såg grått hår på mig blev de helt förfärade.

- Åååååhhh neeeej - hon håller på att bli gammal! Vi måste skynda oss och leka mycket med henne innan hon slutar!

Jag förstår att många av er har funderat över hur jag skulle se ut om jag blev en mumie - och jag kan äntligen presentera en bild på hur jag skulle se ut i så fall!

 

Det är alltid roligt att få teckningar av barnen men det är extra roligt när det är ett barn som i vanliga fall inte ritar så ofta.
Jag tycker teckningen är fantastisk men pojken som gjort den var inte riktigt nöjd, han tror att jag nog skulle vara lite läskigare men också lite snällare.

 

Jag har nästan alltid byxor på mig, helst jeans men annars kortare byxor eller shorts.

Igår var det dags för terminens första föräldramöte och jag hade leggings och jeanskjol.

Ett av barnen tittade lite förvånat på mig och frågade:

"Har du nya ben? Dom här ser smalare ut..."

Häromveckan när vi var nere vid badet med alla barnen passade bästa kollegan N på att ta ett dopp.

 

Hon badade på det grunda med barnen, klev i, tog ett par steg och dök sedan ner under vattnet och kom upp ett par meter bort bredvid ett av barnen.

En flicka som stod bredvid mig på bryggan tittade på med stora ögon och sa sen:

"Den där tanten är det verkligen fart i!"

 

Och det är bara att hålla med!

 

Vi är på väg på utflykt och går på på led på trottoaren.
En av pojkarna går och tjoar och låter och pojken framför tröttnar på allt oljud:
"Kan du inte vara tyst? Du låter ju som en gris som har brytit armen!"

 

Vi bor i storStockholm, men jag tycker nog att vi är lite lantisar ändå. Ibland åker vi in till stan och det kan vara spännande för barnen.

En av pojkarna berättar att han varit i stan med mamma, han tyckte att det var spännande att åka tunnelbana och att gå av hos tant.

- Var gick ni av?

- Vi skulle hälsa på en tant och hon hade en tunnelbanestation.

- Hade hon en egen tunnelbanestation?

- Jaaa, den heter Tant Eriksplan.

 

När vi jobbar med bokstaven P kommer tre mycket fnissiga pojkar fram till mig.

- Vi vet nåt som börjar på P - penis!  (mycket fniss)

Jag (utan fniss, fast det var svårt):

- Helt rätt, det börjar på P. Ni kanske vill visa upp era penisar på samlingen?

Förfärade blickar från pojkarna och:

- Du är inte rolig...

 

Idag på kvinnodagen kommer jag att tänka på ett samtal på jobbet för ett tag sedan. Vi har förmånen att få jättegod mat till lunch och mellis på vår skola - dessutom tillrett och serverat av jättehärlig personal.

Barnen ville visa sin uppskattning och kom på att de skulle rita och skriva lite brev och teckningar. Sagt och gjort teckningar och brev gjordes och lades i ett stort kuvert, men vad skulle det stå på kuvertet?

 

Jag föreslog "Till våra snälla mat-tanter" (för jo, då var det bara "tanter"), då en av killarna svarar:

- Det går inte för några av dem är faktiskt unga.

- Vad ska vi skriva då?

- Jag tycker vi ska skriva "Till våra snälla mat-kvinnor".

 

Min kära kollega N fyller 65 i höst och kommer att gå i pension - tråkigt tycker jag som kommer att sakna henne jättemycket.

Barnen på jobbet tycker också att det är tråkigt och har nog lite svårt att förstå det. Vi fick höra följande kommentar för ett tag sedan:

"Tänk, när vi går i 2:an fyller du 65 år. Då är det dags för dig att gå i ide!"

 

En av pojkarna sjunker ner i soffan på fritids och pustar lite.

- Jag känner mig som en tomat.

- Hur känner sig en tomat?

- Alldeles kladdig på insidan.

 

Visst är det fantastiskt vad man kan få höra från barn?!